18 januari, efter mötet
Okej, nu har det det inträffat lite förändringar! Jag och Helena har diskuterat mina funderingar som jag har haft det senaste om att inte tiden räcker till eftersom jag behöver få lite större avstånd från händelserna som jag skriver om. Det är lättre att reflektera över historian om jag ger mig mer tid att tänka över det.
Vi diskuterade också min oro över att skriva så pass privat. Så jag har nu beslutat att uttrycka mina budskap i form av att måla en akrylmålning. Jag ska senare idag gå och kolla efter bra dukar. Jag har tre tavlor hemma som jag eventuellt ska testmåla på under de la gardie open imorgon. Det beror på om jag hinner läsa på om symboler och planera upp hur jag ska få fram mitt budskap i målningen. Jag ska måla i en surrealistisk stil och låna lite böcker om surrealism på biblioteket så fort jag hittar mitt lånekort.
Jag ska fortsätta att skriva på min bok men eftersom det inte kommer att bli en slutproduktion så ska mitt resultat bli min målning som symboliserar projektet som jag arbetar på. Texterna ska jag lägga upp på ett snyggt sätt. Jag ska visa upp mina texter i samband med målningen som redovisningen. Texterna är alltså fortfarande projektet men eftersom det tar så pass mycket längre tid att skriva en bok om livet och att få fram vad jag vill och rikta mig till människor med liknande problem så behöver jag mer tid.
tisdag 18 januari
Idag har jag bokat möte med min handledare Helena för att diskutera mitt projektarbete. Jag är orolig över mitt projektarbete. Jag har skrivit mycket på mitt projekt men jag blir inte nöjd över vad jag åstakommer. Enda sedan min mittredovisning inför klassen och lärarna så har jag varit orolig över mitt arbete. Jag vet inte längre vad jag "kan och inte kan" skriva om. Jag vill få fram mitt budskap men vill samtidigt inte bli för privat. Jag tycker personligen att jag håller ganska lång distans från det jag skriver. Texterna är inte för privata eller allt för utlämnande. Men jag har diskuterat mitt projektarbete med både vänner och min familjehem. Min kontaktperson Susanne tycker att jag ska vara mer utlämnande och personlig medan flera av mina vänner ifrågasätter om jag vågar skriva det här arbetet. Jag har diskuterat med mina vänner från ungdomsboendet som jag länge bodde på och de ifrågasätter mitt projekt. Jag har valt att inte dela med mig utav min bakgrund med problem inom min familj, men mina problem kring livet utanför familjen är också personligt.
Mina vänner från ungdomsboendet vet nästan allt om mig precis som jag vet nästan allt om dem. Så då min vän från ungdomsboendet frågar om jag vågar skriva en offentlig bok om mina problem kring min diagnos så undrar de om jag vågar berätta om vad jag har gjort. Kanske så anser människor omkring mig att man borde hålla en del saker privat. Men om det nu är så, så vill jag destå mer dela med mig till omgivningen. Det finns många med samma problem som mig och att göra problemen mer offentliga och att visa att det är okej att visa upp sina mörka sidor kanske kan hjälpa iallafall en person att tycka att det inte är riktigt lika skämmigt att anses sjuk.
